aMessage

nu börjar nog min hjärna fatta vad jag gett mig in på. och jag kunde inte vara mer lycklig och ledsen på samma gång. det är helt sinnersjukt, jag vet att det är rätt val och att det här faktiskt är vad jag verkligen vill... men just nu ploppar det mest bara upp negativa tankar och nervositeten är olidlig, men det är väl helt normalt, antar jag? right? jag får tänka på allt det possitiva, tex jag kommer kunna se norrsken, kunna åka snowboard mycket, lite coolt att det tydligen ska vara så att när det är vinter så är det alltid mörkt och när det är sommar så är det alltid ljust, det här är dock sånt som jag har hört. man kanske måste bo ännu högre upp i sverige för att få vara med om det? vad vet jag...
och det största och mest possitiva är ju endå att jag får mitt egna och jag får en ny start i en ny stad, precis som jag ville.
lite tråkigt bara att det jag ville mest skulle betyda att jag skulle få lov att "lämna" så många här hemma, jag vet att jag kan ta mig hem. men det känns ändå som om att jag inte kommer kunna det. eller att jag inte kommer kunna ha tid för det, jag menar Molle... hur ska jag klara mig utan honom? gudars, nu börjar jag nästan få lite panik och jag ska inte sitta här och skriva på tok för mycket, jag virrar bara in mig och jag ska lägga ner nu...

att bo i Piteå kommer nog bli bra, jag måste bara vänja mig. för det här är ju trotsallt vad jag vill. det kommer bli bra, faktiskt riktigt bra t o m skulle jag vilja tro