fck
förstår inte, hur man kan sitta och vänta på ett samtal man inte vill ha.. just nu kan jag ärligt säga att mitt liv har vänts upp och ner, in och ut.
vet inte vart jag ska ta vägen eller vart jag vill ta vägen? vill bort men vet inte vart, känns konstigt, tomt, fel, ensamt. ja, jag känner mig ensam. vem ska jag anförtro mig till nu då? att veta att du fanns där och stöttade mig, hjälpte mig någe enormt mycket och nu finns du inte där längre, så nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. den som jag vill krama mest kan jag inte krama..
jag vet inte vad jag ska säga och nu ska jag försöka att sova det har vart en lång dag och det bästa vore om jag somnade nu, för morgon dagen kommer bli minst lika lång =/
Kommentarer
Trackback
